En reseberättelse från Anna som även skrivit om en resa från Ukraina
Interrail och vandring i Norge
Jag var nyfiken på hur tågnätet i Norge såg ut så jag passade på att kolla det i somras. Från Stockholm så åkte jag till Kiruna som första stopp. Jag valde att åka dagtåg, vilket betydde att det blev en massa byten. Smidigt först till Umeå med SJ, sen Norrtåg, först till Boden sen Gällivare och sista biten med buss. Mest intressanta lösningen här var tågbytet i Boden, där tåget från Umeå kom in mellan två plattformar, så avstigning åt vänster betydde åka med tåget mot Gällivare, avstigning åt höger ledde till Haparandatåget. Väldigt smutt lösning att slippa springa upp och ned för trappor.
Alla byten gick smidigt, det var väldigt tydligt att norrtågs tidtabell hade slack så att det inte behövde bli några förseningar. Det gillar jag.
Kiruna
Efter att ha stannat i Kiruna och vandrat i omgivningarna och kollat kyrkflytt gick resan vidare till Narvik. Tåget mellan Kiruna och Narvik går längs en fantastiskt vacker natur och det var en upplevelse bara den resan. Jag har varit i Riksgränsen flera gånger tidigare och vet hur vackert det är med Lapporten och Abisko, men vägen efter Sverigesidan var ny för mig. Jämfört med de svenska fjällen verkar den norska sidan vara mer bebyggd och det verkade som att fler människor bodde där året om. Det blir väldigt spännande med naturen när fjällen möter fjordar när man närmar sig Narvik.
Narvik
Narvik är en ganska liten hamnstad, LKAB har en stor arbetsplats mitt i staden. Det är en typisk norsk stad, byggd i sluttning och med alla hus i soteräng. Det går att vandra upp på fjällen bakom staden och det finns tillräckligt med restauranger för att man ska få mat, även om det inte är ett gigantiskt utbud. Jag bodde på ett hotell mitt i staden.
Efter en dag på plats i Narvik så åkte jag vidare ut på Lofoten med buss. Bussen ingår inte i interrailkortet. Bussen gick att boka via norska SJ och appen Entur. Det var allt som allt tre bussar som jag fick ta för att komma hela vägen ut till Å, längst ut på Lofoten, alla med samma namn (buss 300) och alla med toalett ombord. Tror de styckar upp resan mest för att det är så stor risk med förseningar längs vägen, den är smal och det är många tunnlar och det var mycket vägbyggen när jag åkte. Utsikten från bussarna var helt fantastisk. Jag kommer att åka tillbaka till Lofoten för att vandra på flera ställen. Turismen verkar vara framför allt vandrare och folk som klättrar. Naturen är hisnande, med stora berg som går rakt ned i havet.
Väl framme i Å som mer eller mindre är en riktig turisthåla så bodde jag på vandrarhem och njöt av vandring. Det är inte lika lätt att vandra i Norge som i Sverige, lederna är sämre utmärkta men de flesta finns på appen Naturkartan, så jag använde den mycket för att navigera. Från Å så vandrade jag tillbaka till Moskenes. Det fanns många fina vandringsleder upp i bergen längs den vägen, väldigt vackert med forsar, berg och havet. Moskenes är en stad med fast befolkning och det fanns till och med cafeer där jag hittade lokalbefolkning.
Färja från Lofoten till Bodö
Från Moskenes går en gratis färja (för personer utan fordon) till Bodö som var min nästa anhalt. Bodö är en större hamnstad än Narvik, och hotellet som jag bokat visade sig vara det centrala sjukhusets sjukhushotell – väldigt handikappanpassat med andra ord. Efter att ha vandrat i blöt natur i flera dagar så var det perfekt med golvvärme i badrummet, så att mina skor kunde torka! Det finns gott om vandring även runt Bodö och väldigt mycket bra restauranger.
Jernbanenettet
När man väl har kommit till Bodö så är man uppkopplad på den delen av det norska tågnätet som fungerar autonomt i Norge. Det norska tågnätet är nämligen inte helt i Norge, man är delvis beroende av järnväg i Sverige för att ta sig mellan olika delar. Norska tågnätet är överhuvudtaget ganska dåligt utbyggt och det känns inte som att signalsystemen är särskilt moderna, tågen går relativt långsamt även när de är ensamma och det är långt mellan stationerna.
Från Bodö blev det tåg igen till Trondheim. Tåget gick superlångsamt, men genom vacker natur och det fanns restaurangvagn på tåget med stort sortiment. Dock blev det väldigt urplockat längs vägen.
Restaurangvagn
De elektroniska skyltarna i tåget som brukar visa nästa station i Sverige visade här vägen till restaurangvagnen, på skyltarna stod mot restaurangvagnen eller från restaurangvagnen beroende på vilket håll man gick åt. Allt kändes väldigt tillrättalagt för en ovan resande.
I tåget så fanns det också platser för cykel, väldigt smutt.
Trondheim
Trondheim är en större kulturstad med allt vad som följer med det, turistattraktioner som Nidarosdomen och ett levande nattliv. Jag hittade vandring även här, men inte lika naturfin. Däremot är det roligt att gå runt och titta på staden, den är stor och det finns mycket att titta på och många fik och nischade butiker. Jag fastnade länge på stadsbiblioteket.
Efter Trondheim så var det dags att åka tillbaka hemåt. Trondheims station är den första stationen som jag varit på i Norge som var stor nog att ha ett flertal plattformar. På Trondheims station så fanns alla tågtyper som jag sett i Norge, så förutom det svenska tåget till Narvik, så jag passade på att ta lite bilder:
Från Trondheim gick tåget mot Sverige till Storlien där man fick till Norrtåg mot Östersund, där jag tog mitt nästa stopp. Östersund är också en rolig stad att turista i, med mycket lokalproducerad mat överallt och riktigt bra kaféer. Även här finns det bra natur för vandring på gångavstånd. Från Östersund så åkte jag sen tillbaka till Stockholm.
Det var kul att utnyttja att man nu har 4 resdagar i Sverige och kunna åka norrut med interrailpasset. Det var lätt att boka tåg med interrail i Norge, och om man bara accepterar att det går långsamt och passar på att njuta av vyerna så var det en härlig resa.
Länk: Info om Interrail i Norge